Hillevi´s dagar

Det har nu gått 11 år sedan jag kapade min hand på Kåge Såg. Olyckan hände kring 10 på morgonen, en snabb transport med ambulans till Umeå lasarett, och med handen i en låda. Där väntade 6 läkare  på mig. I 9 timmar arbetade dom med att sätta tillbaka handen och dom gjorde ett fantastiskt jobb, operationen gick bra. Morgonen efteråt när jag vaknar kunde jag konstatera att jag fått tillbaka min hand.
Jag var jättelycklig över att operationen gått bra, men mycket oro över hur transplantantionen skulle utvecklas, om blodcirkulationen skulle fungera till alla fingrarna, flera gånger per dag mätades temperaturen i fingrarna
och jag minns hur lycklig jag blev när jag efter några dag såg att jag kunde röra lite lite på tummen å jag tänkte att nu kan det inte bli värre.

Men jag hade mardrömmar om olyckan och mådde ganska dåligt lång tid efter händelsen,oron över hur framtiden skulle bli, hur mycke jag skulle kunna använd min skadade hand, att jag inte skulle kunna arbeta på sågen var jag fullt på det klara med, men vad skulle jag bli erbjuden iställe, skulle jag klara det, frågorna var många och en lång rehablitering väntade mig
          
Dom här bilden togs den 16 juni vid ett återbesök på lasarettet i Umeå.








Efter en och en halv vecka fick jag åka hem på "permis" över helgen, det kändes väldigt skönt träffa mina barn och min  hund Ruffa som nu fick tillbringa dagarna hos min dotter.

I dag så ser min hand å handled ut på detta sätt






Jag har dålig motorik  och fortfarande ingen känsel, frånsett kyla å värme, ingen känsel, eller 
om jag håller i ett föremål och blundar kan jag inte känna vad jag håller i.
Men trots allt är jag glad och mycket tacksam över att läkarna lyckades i sitt arbete